torsdag 28 mars 2024

Moorlandstallet- Den nya hästen

"Moorlandstallet- Den nya hästen" av Catherine Hapka utgiven av Bonnier Carlsen förlag. Boken är baserad på Star-stable spelet. För barn 9-12 år. Detta är den första delen i serien om Moorlandstallet. Layla ser fram emot att det ska komma en ny häst till Moorlandstallet. När den nya hästen lastas av, och står på stallplanen, känner hon direkt att hon och Galaxy får en speciell kontakt. Dock begriper sig ingen av de vuxna sig på den nya hästen. Ibland verkar hon väldigt duktig, men i bland verkar hon inte skolad alls. Hon verkar definitivt inte vara något för ridskolan i alla fall, och man funderar på att lämna tillbaka henne. Det får inte hända. Tillsammans med sina stallkompisar måste Layla lösa mysteriet, så att Galaxy kan få stanna. Just när allt börjar se mörkt ut får hon en id'e. Kanske kan hon lösa både mysteriet, med den nya hästen, och lämna in uppgiften till skolan som hon ligger efter med.

Detta är en bok som baseras på världens största spel för hästälskare - Starstable. Jag har inte spelat spelet dock. Detta är ju en bok för den lite yngre läsarkretsen, men det bryr jag mig mindre om. En hästbok är ändå en hästbok, eller hur? Eftersom jag älskar hästböcker kunde jag inte missa den här boken. Moorlandstallet finns på ön Jorvik. På samma ö utspelar sig även hästboksserien "Ödesryttarna" av Helena Dahlgren. Dem har jag inte läst. Detta är en fin berättelse om kärlek till hästar, vänskap och livet kring stället. Men den här boken tar också upp hur svårt det kan kännas av att känna sig annorlunda. Layla har svårt att komma igång med uppgifterna i skolan. Läraren tror hon är lat och oengagerad. Föräldrarna vill därför att hon ska ta extra lektioner. Men beror verkligen Laylas svårigheter på att hon inte bryr sig, eller har hon faktiskt svårt att både läsa och skriva? Ja både Galaxy och Layla är så klart missförstådda. Kanske är det så att både Galaxy och Layla kan lära sig saker på ett lite annorlunda sätt? Denna fina lilla hästbok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Layla följde med de andra tre tjejerna fram till den lilla folksamlingen som hade börjat bildas på stallplanen. 

Justin kom fram precis när hanns pappa klättrade ur lastbilen. I samma stund öppnade Nehal stalldörren och gick fram till far och son Moorland. 

"Backa lite, tack." Nehal använde vad alla brukade kalla för hennes "ridlärarröst", vilket innebar att hon talade högt och med pondus - och alla lydde utan att tveka  och gick och ställde sig en bit bort medan hon och Justin dreglade upp dörren till hästtransport. 

"Se er för", sa Thomas med sin lite sträva men vänliga röst och vände sig till åskådarna. "Hon har aldrig åkt hästtransport förut. Jag var tvungen att binda för ögonen på henne för att kunna lasta henne, så jag skulle tippa på att hon kommer ta sig ut snabbt." 

Layla höll andan när hon såg Nehal försvinna in i vagnen genom den lite mindre, människoanpassade dörren där fram. Under tiden tänkte Justin försiktigt rampen på baksidan. 

" Ser du henne?" sa Astrid och sträckte sig framåt. 

Layla svarade inte utan kisade bara mot den skugghöljda insidan av hästtransport. Först hände ingenting. Sedan började hästen backa ut från vagnen. Stoets bakdel var snövit med ett smatter av små svarta prickar och fram delen var helsvart. Till slut fick hon syn på Nehal som kom efter och höll i ett grimskaft. När stoet väl hade backat ut från vagnen stod en storögd och uppenbart väldigt nervös häst med böjd nacke och vit bläs på stallbacken. 

Baksidestext;

VÄLKOMMEN TILL MOORLAND STALLET

När den nya hästen Galaxy kommer till stallet känner Layla i hela kroppen att hon mött sin drömhäst. När deras blickar möts är det som om de kan prata med varandra utan ord. 

Men även om Layla tycker att Galaxy är helt perfekt, så verkar något inte stå rätt till med det fina stoet. Varken ridlärarna eller de andra ryttarna klarar av att rida henne. Så när Layla hör att stallägaren Thomas Moorland pratar om att sälja hästen finns det bara en sak att göra hon måste komma på ett sätt att behålla Galaxy!


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 27 mars 2024

Tills jag hittar dig

"Tills jag hittar dig" av Harlan Coben, utgiven av Bookmark förlag. För fem år sedan hittade David sin då tre år gamla son, Matthew, mördad i sin säng. Han sitter nu inne på livstid för mordet på sin son. Själv minns han ingenting av händelsen. Hans fru, Sheryl, har nu gift om sig och väntar barn. David har vägrat ta emot besök, under den tiden han har suttit inne, men så får han plötsligt besök av sin exfrus syster, Rachel. Rachel har fått syn på ett fotografi hemma hos en väninna. Väninnan och hennes familj befinner sig på en nöjespark. I bakgrunden lade Rachel märke till ett barn. Ett barn som mycket väl kan vara David och Sheryls döda son. Hon visar fotot för David. David tror därmed också att det kan vara hans son. Han vädjar till fängelsedirektören, Philips Mackenzie, för att få komma ut. Hitta sin son och rentvå sitt namn. Philips är vän till Davids pappa som var polis. Philips kommer på en plan hur David ska lyckas rymma från fängelset. Nu börjar David sökandet efter svar. Lever verkligen Matthiew? Och vem var det som kidnappade honom i så fall? Och vilket barn var det egentligen som dog? 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker den här boken är en väldigt spännande bladvändare. Boken är välskriven och har bra miljöbeskrivningar. Tankar och känslor känns relevanta och trovärdiga. Jag gillar hur spänningen byggs upp från allra första sidan, och varar ända fram till slutet. Vi får följa en bruten pappa, som försöker hävda sin oskuld, men bevisen pekar dessvärre emot honom. Tillslut har han tappat tron på att någonsin blir rentvådd. Efter att han nästan blivit mördad i fängelset, får vi följa Davids sökande efter sin son, tillika den som kidnappade honom. Polisen är honom hack i häl, men han får som tur hjälp från oväntat håll. Tiden är knapp och polisen kan när som helst fånga in honom. Man känner verkligen hur desperat huvudpersonen känner sig. Och hur han greppar efter varje halmstrå, för att hitta sonen. Jag tycker intrigen känns trovärdig, och tar en oväntad vändning i slutet, som man absolut inte kan förutse. Jag hoppas få läsa fler böcker av författaren. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Tystnad finns inte i ett fängelse. 

Den "experimentella" avdelningen där jag sitter är rund, med arton enskilda celler längst ytterväggen. Dörren har fortfarande ett klassiskt galler som man kan se in genom. Av någon märklig anledning har man placerat handfatet och toaletten i rostfritt stål - ja, de är kombinerade i en enda enhet - precis - invid gallret. Våra celler har, till skillnad från de i den allmänna avdelningen, varsin liten privat dusch längst in i hörnet. Vakterna kan stänga av en kran om man duschar för länge. Det finns en säng i gjuten betong vars madrass är så tunn att den nästan är genomskinlig. I hörnet sitter handtag att fästa hand och fotbojor i. Vilket hittills inte har behövts gör min del. Det finns också ett bord i gjuten betong och en pall i gjuten betong. Jag har en tv och en radio som bara tar in religiösa och pedagogiska program. Den enda, smaka fönsterspringan är vinklad uppåt så att jag bara får en retsam vy av himlen om jag tittar ut. 

Jag lägger mig på betongsängen och stirrar upp i taket. Ett tak som jag är intimt bekant med. Jag blundar och försöker få ordning på de fakta som finns. Jag går igenom den där dagen igen - den fruktansvärda dagen - och sökte efter något jag kan ha missat. Jag hade tagit med mig Matthew ut, först till lekplatsen vid ankdammen i närheten, sedan till mataffären på Oak Street. Hade jag lagt märke till någon som verkade misstänkt på någon av de ställena? Det hade jag förstås inte, men nu söker jag mig ändå tillbaka och finkammar mitt minne efter nya detaljer. Det dyker inte upp några. Man kan tro att jag skulle minnas denna dag bättre, att vartenda ögonblick fortfarande skulle vara levande för min inre blick, men för varje dag som hår blir alltihop bara suddigare. 

På lekparken hade jag suttit på en bänk bredvid en ung mamma med en aggressivt progressiv sittvagn. Den unga mamman hade en dotter i Matthews ålder. Hade hon sagt vad barnet hette? Antagligen, men i så fall mins jag det inte. Hon hade yoga kläder. Vad hade vi pratat om? Jag minns inte. Vad är det egentligen jag letar efter? Det vet jag inte heller. Ägaren till den där handen, antar jag - manshanden som håller Matthews hand på Rachels fotografi. Hade han iakttagit oss på lekplatsen? Hade han följt efter oss? 

Jag har ingen aning. 

Baksidestext;

EN FÖRÄLDERS VÄRSTA MARDRÖM

DAVID OCH CHERYL BURROUGHS levde ett enkelt liv i sitt drömhus med sin treåriga son Matthew. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde de föreställa sig vilken fruktansvärd tragedi som väntade. Fem år senare har CHERYL gift om dig och David avtjänar ett livstidsstraff för att ha mördat sin son. 

David hävdar sin oskuld men åren i fängelset har fått honom att förlora både hoppet om upprättelse och tilltron till sig själv. Kan han verkligen vara säker på vad som hände den där natten? 

Men när David får oväntat besök av Cheryls syster Rachel vänds hans värld upp och ned. Med sig har Rachel ett foto som hennes vän nyligen tagit på en nöjespark. I bakgrunden, mitt framför bergochdalbanor och karuseller, står en pojke. Det tar inte många sekunder för David att inse det omöjliga - pojken på bilden är Matthew. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tjuvpack och systraskap

"Tjuvpack och systraskap" av Elisabeth Klippel Berglöf utgiven av Word Audio publishing. Detta är första delen i serien Seniorspanarna. Det är något som är fel med systemet. De äldre herrarna, Jalle och Harry, behöver bara lite mer pengar, för att kunna bosätta sig utomlands. Därför bestämmer de sig för att råna en bank. Men allting går fel, och de blir dessvärre utan något byte. De båda rånarna måste fly på sin Harley Davidson. De tvingas därefter gömma sig i en övergiven disponentvilla, medan ägarna är på resa. Den pensionerade polisen Bengt, vill till sammans med sin svåger, rosälskaren Rolf, hitta tjuvarna. Bengts fru, Margit, ser något misstänksamt hos deras grannar, som är bortresta, och Bengt börjar misstänka att bankrånarna gömmer sig där. Men han måste få bevis på att det är dem, och samtidigt kunna ta åt sig äran av att ha fångat bankrånarna. Men deras fruarna är inte intresserade av att deras makar ska agera privatspanare. Tillsammans med resten av kyrkans systraskap, som de tillhör, bestämmer de sig för att makarna inte är de enda som kan hitta bovar. 

Detta är den första delen i serien om Seniorspanarna, och det är dessutom författarens debutroman, och vilken debut sedan! Wow, den här boken är verkligen rolig! Här kastas vi in i ett äventyr, som börjar med att ett bankrån går snett. Vi får sedan följa ett gäng festliga pensionärer. Jag bara älskar hur karaktärerna är gestaltade. Speciellt Bengt är en favorit, då han är en gubbe som har glimten i ögat. Det är verkligen en härlig samling pensionärer som är inblandade i den här rafflande historien. Alla karaktärer är över sjuttio, så minnet och kroppen sviker dem emellanåt. Jag fnissar mycket, åt alla rappa kommentarer och dråpliga händelser, som karaktärerna råkar ut för. Ja, gillar man lättsam humor när den är som bäst, får man inte missa att läsa den här boken. Med lagen om alltings jävelskap inblandad, kan allting gå fel, och gör det också. Det är en fartfylld katt och råtta-lek, som avbryts ibland av en välbehövlig tupplur. Jag hade gärna varit med på det här gängets äventyr. Missa inte denna bok! Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på bokserien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

"Bengt!" 

Margits hjärtskärande skrik skar genom rummet. Bengt satt och slumrade i sin favoritfåtölj efter en ansträngande dag med en intensiv rånarjakt. Det enda den hade resulterat i var att han hade blivit tvungen att ta hand om sin hysteriska svåger. En helt värdelös kille utifrån Bengts värderingar just nu. Han hade varit till allt annat än hjälp och istället hade hans gnäll resulterat i en satans huvudvärk. Bengt satt hopkurad i godan ro och njöt av ett stilla lugn som lagt sig i huset. Allt som hördes var surret från teven som stod på, och nyheterna skvalade som bäst. I bakgrunden hörde han hur det diskuterades om det myckna regnandet, bönderna gnällde som vanligt över skörden. Det skulle bli missväxt. Igen. Han var djupt försjunken i sina egna tankar över gnälliga böndetnär när Margit gav upp ett illtjut. 

"Bengt vakna!" 

Bengt for upp och blev sittande käpprakt. 

"Margit var brinner det? 

"Brinner? Vaddå brinner?" Margit tornade upp sig framför honom med sin bastanta kroppshydda. Det silvervita hårsvallet och de isblå ögonen fick henne att framstå som en amazon. 

"Margit, du skrämmer mig." Bengt scannade av läget. Margit vevade med armarna som en väderkvarn. Ett tillstånd hon lätt hamnade i när ett utbrott var i antågande. Bengt lyckades med en hårsmån ducka för nästa omgång väderkvarnsarmar och skrattade till. "Haha där missade du allt." I ett försök att avleda hennes panikartade beteende grabbade han tag i hennes armar och stod nu bakom henne och kopplade ett brottargrepp runt hennes midja och sa: "Sansa dig kvinna. Vad är det som skrämmer dig?" 

Margit hyperventilerade och Bengt tog till ett vedertaget knep som alltid fungerade för att dämpa henne. Att sakta och ömt stryka henne över håret och tyst viska några lugnande ord i hennes öra. När hennes kropp till slut slappnade av släppte han på greppet. 

Margit försökte få fram en hel mening över sina körsbärsröda läppar. 

"Det är någon i...det står någon...det var någon där borta his von Silvertrapps. Det rörde sig utanför huset." 

Hon tog sig dramatiskt mot hjärtat och damp ner i soffan. Efter ett helt liv med den här härliga kvinnan, hans alldeles egna drama queen, var Bengt van med hennes fasoner. Han visste att om de skulle få lugn och ro i huset innan läggdags var lösningen att åtminstone låtsas tro henne. 

Baksidestext;

En dråplig och fartfylld komedi med feelgood-känsla.

Bengt är en pensionerad polis som drar in svågern Rolf i en katt och råtta-lek. Han har nämligen gett sig sjutton på att de ska sätta dit två jämnåriga bankrånare som flytt på en Harley Davidson. Men eftersom demensen slagit till hos såväl förövare som privatspanare uppstår en rad dråpliga situationer och lagen om alltings jävlighet korsar deras väg mer än en gång. 

Samtidigt vill Kyrkans kvinnoklubb Systraskapet, där Bengt och Rolfs fruar har en betydande roll, ha något att säga till om när det gäller deras makars polisarbete. För att lösa de minst sagt oväntade problem som uppstår tar de hjälp av sina vänner: spåkvinnan Sibylla Månskära, kyrkoherden Johan Johansson och Elin Maccaroni - nybliven änka efter den italienska maffiarbossen Riccardo. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fredens drakar

"Fredens drakar" av Nils-Petter Löf utgiven av Whip media förlag. Detta är den första boken i fantasyserien, Drakblodets arv. I den här boken får vi följa tre olika karaktärer, Izel, Zalak och Maxuell. När en uråldrig ondska vaknar, måste de slå sig samman för att återställa balansen och bekämpa ondskan. Året är 9042. Izel vaknar upp efter att skeppet, hon är fången på har gått på grund. Vad som hänt före dess har hon svårt att komma ihåg. Hennes mor, Ofelia, är död. Nu får hon sällskap av besvärjaren Lysandra, ett halvtroll och en varulv. Tillsammans beger de sig till Ingemansland, där de ska hjälpa Vera att rädda hennes son No, och ta över borgen efter Spindeln. Spindeln är en person som stjäl och tar slavar, på det värdshus, som Vera arbetar på. Till Ingemansland beger sig även Zalak med sin syster Zabea, och Maxuell med vampyren Stefania. De är också ödesbestämda att delta i striden. Och vilken strid sedan. Bezia Dödshand har en stor arme av odöda, som de måste besegra, samt en odöd drake. Ska de lyckas med sitt uppdrag? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. När jag såg omslaget på den här boken, blev jag så sugen på att läsa den, och jag blev verkligen inte besviken. I den här boken får vi möta en värld full av många spännande och mytiska varelser, såsom drakar, troll, alver, vampyrer och andra magiska varelser. Vi får också följa de tre huvudpersonernas äventyr på väg till Ingemansland, tillika den spännande striden mellan det onda, och det goda. Jag gillar verkligen denna världen som författaren har skapat, och alla spännande varelser. Miljöbeskrivningarna är precis så målande, att man kan se den framför sig. Jag tycker att vi får följa med huvudpersonerna på diverse spännande äventyr. De olika karaktärerna är väldigt spännande, och bra gestaltade och jag gillar dialogerna mellan dem. Jag gillar också bokens snygga omslag. Gillar man fantasy, så får man absolut inte missa denna fantasy pärla. Jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Izel Månsjödal av Seldras kungadöme

Seldras kungadöme

Dåtid

Varenda kamin i hela slottet var tänd och tjänare arbetade intensivt med att förse varje skrymsle med de sista stearinljusen inför kvällen. Kärror med frukt, kött och dekorationer anlände i en strid ström till borggården. 

Izel satt med dinglade ben längst upp i ett av tornen och tittade med en utdragen gäspning på alla människor. De såg ut som myror i ett organiserat kaos. Izel var iförd en röd klänning som kändes opassande, och med så mycket guldaktiga detaljer att hon tyckte det såg löjligt ut. Denna sammankomst skulle bli långtråkig, den var onödig och en skam mot kungadömet. Izel kunde inte låta bli att gnissla tänder och kände hur en illröd ilska värmde henne från insidan. 

Det enda intressanta som hänt hittills var när en häst slitit sig loss och sprungit två varv i vild panik, innan Flynn lyckats lugna djuret. 

"God kväll, Izel. Får jag slå mig ner?" 

Izel tittade upp på morbrodern som gjorde en gest mot stenbänken. Dante hade också festkläder även om de var mindre iögonfallande. Blå tygstycke, en mörk mantel utan en massa överflödiga småsaker. Varför kunde inte hon få ha sådana kläder? Izel kunde knappt röra sig i den röda klänningen. 

"Visst. Slå dig ner." 

"Tackar." Dante föste manteln åt sidan och satte sig graciöst ned bredvid Izel. "Och hur är det med vår kronprinsessa ikväll? Har ni inte fått ert elexir idag?" 

"Det går inte en dag utan att mamma tvingar i mig det. Jag tycker det hettar i halsen. Jag hatar den där vätskan. Jag vill inte dricka den." 

"Det kanske är bäst att lyda. I en perfekt värld skulle du inte behöva göra det. Då skulle vi ha större makt. Men de senaste stora krigen gick inte så bra." Dante log och nickade mot borggården. "Vet du vilka det där är?" 

Izel såg en karavan makligt komma in på de öppna ytan. Vackra vita hästar som drog överdådiga, mörka vagnar. 

"Ännu fler gäster, antar jag." Izel gäspade. "Jag bryr mig inte så gätte mycket. Mamma har sagt att jag bara ska sitta med och vara tyst. Jag är less på att vara tyst hela tiden. En god prinsessa ska synas, inte höras, enligt mamma." 

Baksidestext;

Drakarna har mystiskt försvunnit, och uråldrig ondska har vaknat till liv. Bara genom att slå sig samman kan Izel, Zalak och Maxwell hoppas på att återställa balansen och bekämpa ondskan. 

Följ med på en fängslande resa genom en värld av magi och hemligheter. 

Är du redo att omfamna det extraordinära och bli en del av denna resa för att rädda en värld i kris? Vänta dig det oväntade och låt äventyret börja nu! 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

måndag 25 mars 2024

Falsarium

"Falsarium" av Jeanette Leifsdotter utgiven av Förlag Terrier AB. Detta är den första boken jag läser av författaren. Den här boken började väldigt spännande, med att huvudpersonen Regina hittar en gammal dagbok. Regina arbetar som reporter, och när hon börjar läsa dagboken blir hon nyfiken på att få veta mer. Snart rullas det upp en ruggig historia, som innehåller incest, mord och demoner. Regina gör dessutom en fasansfull upptäckt under sin egen husgrund. Detta blir startskottet till något, som gör att Regina måste omvärdera hela sin världsbild. Jorun är en ensamstående kvinna, som gör allt för att rädda sin enda son, ut ur ett drogmissbruk. Mot sig, har hon den manipulativa kvinnan Elin. När Elin hotar att förstöra Joruns sons liv ytterligare, funderar hon på hur hon ska rädda sin son. Tobias är sjukskriven på grund av depression. Han vågar dock inte berätta för någon om vad som ligger bakom, ända tills han träffar Björn, det vill säga. Men var det egentligen så klokt? Dessa tre personers öde vävs samman, och ska ha betydelse för kampen mellan gott och ont. 

Det är en riktig kuslig, men spännande historia som rullar ut sig. Varning för stäckläsning, för boken är verkligen svår att lägga ifrån sig. En krypande kuslig känsla får mig att läsa vidare, och för att få veta vad som händer på nästa sida. Vi får följa tre olika huvudkaraktärer som har olika trauman bakom sig, och deras öde hänger ihop på sätt och vis. Jag tycker även att de olika bikaraktärerna är intressanta, och de tillför historien det lilla extra. Alla har de varit med om jobbiga händelser. Huvudpersonernas trauman gör också att de missbrukar på olika sätt. Regina dricker för mycket alkohol, men även Jorun är nykter alkoholist. Jorun gör vad som helst för att rädda sin son, och Tobias tröstäter. Ja deras missbruk gör att dem är väldigt sårbara, när de blir ansatta av den uråldriga ondskan, som har nedärvts i generationer. Man får följa karaktärernas tankegångar, om hur de ursäktar sina olika beroende. Språket är rått och träffsäkert, samt så är historien väldigt välskriven. Författare knyter ihop denna fantastiska berättelse, på ett snyggt men oväntat sätt. Detta är en skräckfylld historia, när den är som bäst. Jag hade gärna sett "Falsarium" på film. Jag skulle också gärna läsa en fortsättning på denna spännande bok. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Regina

Måndag och bakfylla från helvetet. Hon hade planerat att sova till klockan åtta, men bakfylleångesten väcker henne långt tidigare. 

Det hade blivit några glas vin igår kväll bara för att ta udden av ångesten från lördagens väldigt många vinglas, vilket nu resulterat i förnyad ångest. Med långsamma rörelser, för att inte riskerar att kräkas, sträcker hon sig efter telefonen och skickar ett sms till Göran om att hon jobbar hemma fram till lunch. 

Ångesten jagar henne emellertid strax ur bädden och hon hasar från soffan in till köket där hon plockar fram en skärbräda och en kniv. Hon tar ett äpple ur fruktskålen, men lägger vänsterhanden på skärbrädan istället för äpplet. Hon stirrar på handen som om den inte alls tillhörde henne, och genomfars av en våldsam lust att skada den. Hugga, hugga, skära, skära. 

Hon håller kniven så hårt att handen skakar, och tror att hon faktiskt kommer att göra det den här gången. Hugga, hugga, skära, skära. 

Istället hugger hon kniven i köksbordet. Tvingar sig att flytta ha den från skärbrädan. Ute ligger dimman tung. Sakta skär Regina tunna skivor av äpplet och knaprar dem i sig som vore hon en liten kanin. Jag måste sluta dricka på det här viset. Hjärtat bultar. Redan efter tre äppleskivor inser hon att hon inte kommer att få behålla dem. Hon reser sig och går på darrande ben till badrummet där hon faller på knä vid toalettstolen, som om hon skulle be. Hon passar faktiskt på när hon ändå ligger där. Gode Gud, hjälp mig. Jag ska aldrig mer dricka om du hjälper mig nu. 

Eftersom hon knappt har något i magen är spyssesionen snart över. Hon kastar äpplet och övergår till att dricka vatten i små klunkar. Drar till sig dagboken, bläddrar tillbaka till det sista stycket hon faktiskt kommer ihåg från gårdagen, och läser det igen. Olof är död... 

Baksidestext;

Regina hittar en dagbok som legat väl dold under många decennier, och i den uppmålas en grotesk historia om demonisk besatthet, incest och mord. När hon bestämmer sig för att undersöka om det finns någon sanning i boken gör hon en fasansfull upptäckt. Det blir inledningen till en rad märkliga och skrämmande händelser som tvingar Regina att omvärdera hela sin värld bild. 

Jorun lever ensam och isolerad, besatt av att rädda sitt enda barn från drogmissbruk. En dag när allt ställs på din spets måste Jorun besluta om hon är villig att döda för sitt barn. 

Tobias är sjukskriven för depression, och flyr verkligheten genom att tröstäta och se på ändlösa tv - serier. Den verkliga orsaken till flykten vågar han inte berätta om för någon. Men när Tobias möter Björn förändras allt, för Björn säger sig erbjuda en väg ut ur mörkret... 

Falsarium är en spänningsroman om besatthet ur olika perspektiv, där tre öden vävs samman och ska visa sig ha en avgörande kamp mellan ljus och mörker som ständigt pågår. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju - Jessica Eriksson och Stefan Holm

Jag har intervjuat den spännande författarduon Jessica Eriksson och Stefan Holm. Jag har nyligen recenserat deras nyutsläppta bok ”Château vid vägens slut” som är den första delen i en ny bokserie utgiven av HarperCollins förlag. Nu ser jag fram emot att få läsa och recensera bok nr två  i serien, ”Chateau under stormande himmel". Tack Jessica och Stefan för att ni ville delta i min intervju! 


1. Hur många böcker har ni skrivit?

Svar; Innan vi började skriva tillsammans skrev vi båda böcker på egen hand. Det första vi skrev ihop var barnboken ”Zombien i kombin” (illustrationer av Wurood Altashat), som gavs ut på Pug förlag 2019. Därefter har vi hittills skrivit ett femtontal noveller, sexton audioavsnitt för BlancheStories, en kortroman och en roman, samt nu senast på HarperCollins del 1 ”Château vid vägens slut” i serien Romantiska äventyr i Värmland. Del 2 och 3 släpps under 2024.

2. Vem är Jessica Eriksson och Stefan Holm? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jessica Eriksson har en doktorsexamen i nordiska språk med språkhistorisk inriktning från Uppsala universitet och arbetar sedan flera år vid Karlstads universitet. Stefan Holm har vunnit OS-guld i höjdhopp, På spåret två gånger och är en uppskattad föreläsare. Jessica och Stefan är ett par även utanför skrivandet och är bosatta i Karlstad. Intresset för läsande, skrivande och berättande har alltid funnits hos båda två. De har hittat varandra i författandet och menar att summan blir större än delarna när de samarbetar.

3. Hur fick ni idén till er debutroman?

Svar; Idén föddes från ett Instagramkonto med övergivna byggnader som Jessica följer. Där såg vi en magnifik rosa herrgård i Lissabon, så vi tänkte helt enkelt att vi flyttar den till Värmland och ser vad som händer i och runt den.

4. Hur gamla var ni när ni skrev er debutroman?

Svar; Två glada 47-åringar :-)

5. Vad har ni fått för respons av er omgivning?

Svar; Positiv och lite förvåning över att vi skriver inom romance.

6. Hur har livet förändrats sedan ni började skriva?

Svar; Vi har båda alltid skrivit i en eller annan form. Skillnaden nu är väl i så fall att det är mer strukturerat och att vi har deadlines att passa, vilket på ett sätt gör att det blir mer på riktigt, men också lite mer stressande och pressande. Samtidigt är det så otroligt kul att se sina böcker i tryckt form att det är värt allt jobb det innebär.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Både ja och nej. På ett sätt är det ju lättare eftersom man har fått till en rutin i själva skrivandet och arbetet med den, men på ett annat sätt är det svårare eftersom man inte vill upprepa sig och dessutom gärna skriva en ännu bättre bok än den första.

8. Skriver ni på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver på den tredje delen av serien Romantiska äventyr i Värmland som kommer komma ut i höst. Där kommer vi att knyta ihop alla trådar i berättelsen om Ellinor, Felix, Andres och den stora rosa herrgården utanför Karlstad.

9. Har ni några andra intressen?

Svar; Stefan är förstås, sedan tidernas begynnelse, väldigt insnöad på idrott i allmänhet och höjdhopp i synnerhet. Jessica är ordförande i Värmländska Författarsällskapet och sitter i styrelsen för flera andra ideella föreningar samt undervisar då och då i kreativt skrivande på Folkuniversitetet. Vi har båda varsin son, Stefans Melwin som är 19 år och Jessicas Alexander som är 12 år. Tillsammans gillar vi att se på film, gå på promenader med hunden Chili eller bara umgås över en god middag och ett gott glas vin.

10. Har ni något annat arbete förutom författare?

Svar; Jessica är lektor i svenska språket och har just nu uppdrag som dekan för lärarutbildningsnämnden vid Karlstads universitet medan Stefan tränar höjdhoppare.

11. Läser ni mycket själva och i så fall vad?

Svar; Vi har båda alltid läst mycket, i stort sett allt från feelgood och romance till deckare, spänningslitteratur och biografier. Men vi måste väl tyvärr erkänna att det egna skrivandet har en menlig inverkan på läsandet, så just nu är det mer fokus på att skriva än att läsa.

12. Hur ser det ut där ni skriver?

Svar; Vi har nog egentligen ingen särskild skrivplats utan kan lika gärna sitta hemma vid köksbordet som i sängen eller där vi råkar befinna oss för stunden. Men sommartid är Stefans altan ändå en favoritplats.

13. Har ni någon speciell rutin ni skriver efter? Tid på dagen eller när ni kommer på något?

Svar; Eftersom vi båda, mest Jessica, har ganska mycket annat att göra så är det tyvärr svårt att ha någon given rutin för skrivandet, utan det blir mer när tid finns på kvällar och helger eller andra lediga stunder.

14. Har ni något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Att börja skriva och inte bara fundera på det. Man kan ha precis hur många bra historier som helst i huvudet, men det gäller att sätta sig ner vid datorn och skriva dem också. Redigera och förbättra kan man alltid göra sen.

15. Vilket blir nästa steg? Har ni någon dröm?

Svar; Det är klart att det vore en dröm att kunna försörja sig på skrivandet, i alla fall till en del. Så drömmen är, såklart, att få skriva mer och ge ut fler böcker. En annan dröm är att nå ut med böckerna utanför Sveriges gränser.

16. Något citat ni lever efter?

Svar; Som värmlänning är det svårt att inte leva efter devisen att ”det ordnar sig”, hälsar Stefan.

17. Vilken klassiker tycker ni man ska läsa?

Svar; ”Den store Gatsby” av F. Scott Fitzgerald är en sådan där bok som vi ständigt återkommer till.


Tack Jessica och Stefan för att ni ville delta i min intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Läs gärna min recension av ”Château vid vägens slut” här

Rämmengården: Till Jonathan

Rämmengården: Till Jonathan: De säger att man inte ska titta bakåt, utan framåt. Idag vill jag tänka tillbaka och minnas dig. Det är svårt att sätta ord på sina känslor,...

Moorlandstallet- Den nya hästen

"Moorlandstallet- Den nya hästen" av Catherine Hapka utgiven av Bonnier Carlsen förlag . Boken är baserad på  Star-stable spelet ...